Världens bästa Ben

Igår var det äntligen dags för mig att få njuta av Ben Howard live igen! Senast han var i Sverige och spelade var i november 2014 och då var jag förstås också på plats. Finns få musiker/sångare/låtskrivare som drabbar mig på det sättet som Ben gör med sin musik. Älskar allt han gör innerligt! <3

Mötte upp J efter jobbet och så promenerade vi bort till Djurgården. Det var ju så otroligt fint och soligt väder igår! Vi åt middag på Sjöcafét och satt och pratade fram till att det var dags att gå bort till Cirkus för konserten. Vid kl. 19.30 gick The Dead Tongues upp på scen och körde ett gäng låtar. Han var en ny bekantskap för mig men riktigt bra! Ska lyssna mer på honom nu framöver. Älskar att få upptäcka nya favoriter via konserter som man kanske inte hade hittat annars. :)

Efter det var det förstås en paus och det roddades med scen och instrument. Ben har ju en hel massa folk med sig på den här turnén, som spelar massvis med olika instrument, så det var mycket att ordna med. Fantastiskt vilket ljud det blir med så stort band dock! Som en hel orkester liksom. :)

Och så var det då dags för kvällens huvudperson. Euforin som utbröt när han kom ut på scen!! Sån gåshud varje gång man går på konsert, den där känslan när allt drar igång. :) Som väntat blev det en helt magisk konsert! Den nya skivan är verkligen storslagen live och så känslofylld att det nästan vibrerar i luften. När han körde I forget where we where från förra skivan var det bara fullständig musikalisk perfektion. Ville frysa tiden så att det aldrig skulle ta slut.

En liten överraskning var att han spelade Promise som en del av extranumret. Det var oväntat eftersom han typ aldrig spelar sina riktigt gamla låtar längre. Fantastiskt roligt dock! :) Älskar den. <3

Har lyssnat på Ben nu hela morgonen. Vill inte släppa musiken ur kroppen riktigt. Hoppas, hoppas att det inte dröjer allt för lång tid innan han kommer tillbaka till Sverige igen! Vill höra honom live varenda sekund av varje dag. <3

Noonday Dream

I fredags släppte min favorit Ben Howard sin tredje skiva, Noonday Dream. Tre låtar från den har släppts sedan tidigare så man har fått en känsla för hur skivan låter men jag har otåligt väntat på att den ska finnas tillgänglig i sin helhet. Älskar att kunna lyssna igenom en hel skiva från början till slut. Behöver jag ens säga att den är heeeeeelt fantastisk??!! <3 Har lyssnat non stopp hela helgen. Det är inte, i mitt tycke, lika starka låtar var och en för sig som på de tidigare skivorna men som helhet är den fullständigt magisk. Så mycket känslor och så många vackra detaljer. Älskar den! :)

I kväll får jag dessutom det enorma nöjet att höra honom sjunga och spela alla dessa låtarna live. Herregud vad jag har sett fram emot detta!!! :) Äntligen är det dags! Senast jag såg honom var 2014 så det var onekligen alldeles för länge sen. Vet sen innan att han sällan spelar så många äldre låtar utan mest håller sig till senaste skivsläppet men jag hoppas ändå på att iaf I forget where we where och Conrad ryms under konserten. Eller ja, helst Gracious, Depth over distance och typ 100 till av de äldre låtarna också haha men det känns mindre troligt. Vi får se vad som händer. Allt jag vet är att det kommer bli fantastiskt bra! För det är omöjligt att det blir annat med Ben på scen. :)

img_0521.jpg

Ny låt släppt

Igår deltog världens bästa Ben Howard i BBC Radio 1 och spelade upp allra första låten från kommande skivan. Låten finns nu på Spotify och andra liknande ställen. Skivan, som heter Noonday Dream, släpps först den 1/6 vilket känns alldeles för långt bort. Tur att tiden går så fort! :) Har funderat en del på hur nya skivan skulle låta. Om den kommer vara mer lättillgänglig och radiovänlig som första skivan han släppte eller om han kommer fortsätta in i djungeln av djupare och mer – i brist på bättre ord – svår musik. Under intervjun i programmet så sa Ben att första singeln, A boat to an island on the wall, sammanfattar skivan ganska bra och då kan man gissa att skivan blir svår snarare än lättillgänglig. Det gör mig lite delad.

Å ena sidan ÄLSKAR jag den här låten! På något sätt så känner jag havet när jag lyssnar på den. Har svårt att förklara varför men det är som att jag hör vågorna. Älskar alla detaljer i ljudet också och mängden instrument som gör inspel här och där. Den har en otroligt fin stämning och jag fascineras av konstnärligheten som den visar upp. Älskar också att Ben alltid kör sitt egna race. Noll hänsyn tas till vad folk vill ha och vad som är trendigt/lättsålt. Han har alltid haft en väldig integritet och jag uppskattar verkligen att han lyckats hålla fast vid den under åren.

Å andra sidan är jag ju helt kär i de tidigare låtarna. Saknar lättheten och glädjen i dom. Och den akustiska gitarren. Kan känna att det blir lite väl mycket och komplicerat ibland… Jag föredrar ju oftast att man skalar ner och håller musiken rätt rå. Sen hoppas jag också att han sjunger ut mer i de andra låtarna på skivan för i den här låten kommer inte hans fantastiska röst fram alls som jag skulle önska. Så ja, delad är jag helt enkelt.

Men, är ändå så sjukt jäkla lycklig över att det äntligen finns nytt material att lyssna på! Och att mer kommer inom kort. :) Blir spännande att få lyssna igenom skivan från start till mål sen 1e juni. <3